Hej hej. Behöver skriva av mig lite så blir inte så mycket mer än en text med tankar och lite sammanfattning från dagen.

 

Idag har det vart en intressant idag. Började med att jag gick till kyrkan och firade lite (betoning på lite) advent. Därefter var det julmarknad i Le Teil, så blev en liten snabb visit där. Mot eftermiddagen kom Jan hit och vi julbakade. Jag gjorde rocky roads och toscakaka (kan inte baka juliga saker här för ingredienserna finns inte) vilket faktiskt blev gott! Sen mot kvällen så begav jag mig iväg. Jag har tidigare snabbt introducerats till en italienska, Alissa, och hon hade bjudit in mig till henne (och andra utländska) på julträff. 

 

Kvällen var väldigt trevlig men också tragisk på sitt vis. Jag var glad för jag träffade flera amerikanare som var supersnälla, samt en tysk, och sen självklart Alissa. Alla dessa är väldigt trevliga och jag kände mig liksom bekväm. Men sen så fanns det en annan ung italiensk tjej, låt oss benämna henna med F. För att vara ärlig var hon en uppmärksamhetsökare samt har (enligt mig) hemska åsikter. På något sätt kom hon in på ämnet "araber" i Frankrike.

Tydligen tyckte hon att araber är hemska människor då någon tydligen hade vart jobbig mot henne. JA, självklart tycker även jag att det hon berättade om "araben" var fel, men alltså sätter hon uttryckte sig på lät som ren rasism. Fick även höra ett italienskt ordspråk: "araberna kommer med döden".

Alltså vad skall man säga när man hamnar i en sådan situation med en person man knappt har träffat+ man pratar typ bara franska??? Jag frågade i alla fall henne om hon hade träffat många araber, och berättade själv att jag har träffat flera snälla "araber" i Frankrike, och att det är viktigt att man inte generaliserar alla. Det var skönt, för alla andra som var där instämmde med vad jag sa. 

 

Sedan kom hon in på feminism. Två andra tjejer vid bordet sa att de var feminister och jag instämde likaså. Då sa hon att hon absolut inte var det och berättade om hur giriga och svaga kvinnor är. MEN VAH???? Visste inte riktigt hur jag skulle reagera men sa bara kort att feminism står för jämnställdhet osv. Det som var bra var att alla de andra vid bordet argumenterade mot henne på ett bra sätt även när hon uttryckte helt orimliga argument. I alla fall, jag satt mestadels tyst (svårt vara rapp på franska) men så fräste hon helt plötsligt till på ett väldigt oartigt sätt, och sa till mig: "varför tittar du på mig sådär!!!??". 

Jag blev seriöst helt chockad över hur hon betedde sig (och det blev en aningens hotfull tystnad runt bordet), och där för någon sekund funderade jag på om jag skulle "ge mig på henne" med den riktiga "debattsida" jag har. Jag bestämde mig för att inte göra så utan sa bara "förlåt om jag tittar på dig på ett konstigt sätt. Det var inte meningen". Det var också sant. Jag vet inte riktigt vad jag gjorde, men måste omedvetet ha reagerat på ett påtagligt sätt åt allt hon sa. Och det tycker jag inte är så konstigt egentligen? I alla fall inte om man står för lika värde.

 

Sen fortsätta kvällen och jag och alla andra fick höra om hur mycket hon hatade Frankrike. Tydligen så är franska kulturen annorlunda, och hon jobbar inte så mycket som hon vill här. Hon sa att hon bara vill hem till sin familj och vänner. 

Alltså själv känner jag bara såhär

Hon pratar franska. Hon har träffat flera att umgås med. Hon kommer från Italien, grannland med Frankrike + mer lika kultur. DESSUTOM har hon har italienska kompisar!

JA. jag förstår att hon har hemlängtan. Vem har inte det? Men snälla snälla du, få lite perspektiv och sluta klaga så mycket! Alla vi som satt där runt bordet har med våra svårigheter (som egentligen borde vara svårare när jag tänker på omständigheterna) men man sitter inte klagar på det sättet. Liksom det var som hon redan hade bestämt sig hur mycket hon hatade Frankrike, och det kunde inget ändra på. Hon verkade inte vilja kämpa för att få det bättre!?

 

Jaja. Detta var min kväll och såklart bara min personliga uppfattning. :) Jag är i alla fall STOLT över att jag har klarat mig och KÄMPAT här i Frankrike. Vill man så kan man.