Nu är jag tillbaka i Le Teil. Det känns som föväntat jobbigt. Längtar verkligen hem men som tur är, är det inte så långt kvar. Det som också känns jobbigt är att jag skall börja med nytt arbetesuppgifter imorn.

Imorgon skall jag ha själv ha aktivitet med barn + engelskalektioner på kvällen. Nervös.

 

I alla fall, Paris har vart fantastiskt. Bär på många fina minnen :) Sedan måste jag tillägga att vi har träffat på många trevliga fransmän, vilket inte var riktigt vad man förväntade sig. Och nu är jag 20 år!!! Känns så konstigt.

 

Måste berätta vad som hände idag!!! Idag var vi uppe och strosade runt Sacre Coeur när en olycka skedde. Vi gick alltså och så kom det ett trappsteg som för mig vad osynligt. Jag har boots med lite klack och på något sätt kom jag helt fel, trampade snett och ramlade. Gjorde så fruktansvärt ont så jag började gråta och halvskrika. En massa människor kom och försökte hjälpa men det fanns inte så mycket att göra egentligen. En kvinna ringde ambulansen och snabbt så var de där (vi bad inte att de skulle ringa och skulle vi välja hade vi såklart väntat). När ambulansen hade kommit hade jag inte lika intensiv smärta och då kändes allt bara pinsamt. Där var de i alla fall i full beredskap att hjälpa (3 personer!) En kunde till och med bra engelska och de checkade till mig. De frågade om bland annat om jag ville följa med men det ville jag inte, speciellt eftersom de inte trodde att jag hade brutit något. 

Jag har inte direkt vart med om något sådant här fall innan men i betyg får der 5/5 med en guldstjärna i kanten! De var så snälla och proffisga och tyckte inte alls att det var onödigt att de kom. Överlag vill jag ännu en gång påminna om hur många trevliga, snälla, omtänksamma franmän det finns. Även i Paris :)

Angående foten, innan så tog jag en tablett mot smärtan så då kändes det mycket bättre, men just nu har jag faktiskt mycket ont + att ankeln är jättevullen. Hoppas det blir bättre!

 

Förresten kommer jag de närmsta dagarna försöka uppdatera vad vi gjorde alla dagar.