Vet inte riktigt var jag skall börja när det gäller skidlägret. Det har vart en väldigt tuff vecka men jag har lärt mig oerhört mycket om människor, fransk kultur och mig själv. 

 

Dagarna var oerhört långa. Man gick upp vid 7 tiden och la sig kl 24. Det fanns INGEN rast däremellan utan hela tiden var man omringad av 50 högljuda franska barn. Under dagarna åkte vi skidor och det har för det mesta gått bra (jag åkte förövrigt röda, näst svåraste pister, endast andra gången jag stod på skidor. :). Jag har ofta vart tillsammans med någon annan ledare men någon gång blev jag lämnad att leda ca 10 barn själv. En gång var jag och Guilllaume med en grupp och vi åkte en 10 km lång pist. I alla fall så var det problem med en lift och G. som typ var sist i ledet kom inte upp för backen. Efter väntan kom han gåendes upp och vi började vår färd neråt. När vi hade åkt en bit kom han på att det i liften var ett barn från vår grupp bakom honom så därför gick han upp för backarna medan jag skulle fortsätta med barnen. Bland dessa barn fanns det en 12 årig tjej som hade vart sjuk dagen innan (hon hade kräkts och haft svårt och andas men andra ledarna tycket hon kunde åka skidor ändå...). Plötsligt så bara hon sätter sig ner för hon får svårt att andas. Jag sätter mig ner och försöker lugna henne men hon har verkligen svårt att andas. Samtidigt har flera andra från gruppen fortsatt backarna ner och jag bara känner att jag har noll kontroll. Jag ringer G. men han svarar inte. Efter väntan kommer G. och då skall jag fortsätta med resten av gruppen tills vi kommer till nästa lift (vi var för sena så liftarna var avstängda). Vi kommer till nästa lift och jag säger åt barnen att vänta. Men så kommer en som jobbar där och sätter på liftarna åt oss. Jag tar då eget beslut och fortsätter med liftarna. Väl uppe så vill barnen fortsätta ner till stationen men jag säger åt dem att de måste vänta. De vill inte, och jag vet inte vad jag skall ta mig till då G aldrig svarade i telefon. Tillslut svarade han i alla fall och vi fortsatte ner till säkerheten. 

 

Under lägret har folk vart sjuka från dag ett. Nästan varje dag har någon kräkts, haft ont i huvudet, magen osv. Det som stör mig är att ledarna inte tar någon sorts åtgärd åt detta utan man liksom bara fortsätter sova i samma rum, åka skidor som om inget har hänt. Att kräkas verkar vara en bagatell i Frankrike. 

 

Trots allt är alperna typ det finaste som finns. Vi var alldeles i närheten av Mont Blanc, i en ort som heter st jean d'aulps.