Sista riktiga arbetsveckan alltså. Lustig känsla. Jag har verkligen hemlängtan men samtidigt känns det lite sorgligt att veta att det finns så många människor jag aldrig kommer träffa igen. Igår hade jag mina sista engelskalektioner med barn och vuxna. Ganska nöjd över min insats. Speciellt glad är jag över engelskalektionerna med de vuxna då de verkligen har gjort framsteg! Man blir stolt när man märker att på bara någon månad så kan de förbättras så mycket. 

 

Idag var jag på Melas. Behöver jag ens nämna att även det var sista gången!? Så sjuk känsla alltså! Har ju vart där så regelbundet med genom nästa hela året, så det känns lite extra vemodigt då jag känner barnen där extra bra. 

Efter jobbet idag begav jag och Jan till Montelimar. Vi gick till en bar för ett litet "avslut" av vår bekantskap. Jag hoppas dock att jag kommer träffa honom i sommar då jag planerar att åka till Prag. 

 

Som ni märker präglas mina dagar av avslut. Jag är inte så jättebra på hantera detta. På något sätt försöker jag febrilt att knuffa undan alla känslor men jag känner att de finns där någonstans.Tror förresten inte jag har nämnt att min magkatarr har kommit tillbaka. Är så trött på alla sånna här grejer som drabbar mig! Har i flera dagar mått illa och haft jätteont i magen. 

 

Måste även nämna att jag är nervös över morgondagen. Anar nämligen att de har ordnat någon hejdå-grej för mig och jag är så dålig på hantera sånt! Uppskattar såklart tanken och allt men har som sagt svårt att visa det inför människor på det sättet. 

 

Jag önskar er en god kväll!

 

Detta är Alain. Imorgon är sista gången jag träffar honom. Känns så sorgligt då han har tagit hand om mig under året.